fluffsonja

i fredags somnade mitt hjärta in.

kan inte fatta att du är borta.
att jag aldrig mer får se dig, ta på dig sitta på din varma rygg igen.
När man var ledsen kunde man alltid gå till dig o borra in ansiktet o gråta, du förstod alltid.
du var bäst!
vi har vart med om så mycket du och jag!
jag kommer aldrig glömma när vi brukade spränga fram i galopp på vår hemliga still o alltid barbacka, jag har aldrig sett dig så glad som de gångerna! du älskade det verkligen vi var som ett.

och när du hoppade, du hoppade som en gud, du gav dig aldrig fast det inte alltid gick bra så försaökte du iaf!
dressyr kanske inte var vår stora gren men vi klarade det med!

men bäst av allt tror jag du tyckte när vi bara var ute o busa du o jag, o du fick bocka o stå i.
det kommer aldrig finnas en häst som du, du var så speciell, det finns bara en som du.
i 5 år red jag dig reghelbundet, hatar den där skadan som hände dig, det borde inte få hända en häst som du!
i 7-8 år har jag känt dig o träffat dig mest varje dag.
Det är mycket minnen!


jag kommer aldrig glömma dig, du kommer alltid finnas på en speciell plats i mitt hjärta!
hoppas du har det bra på andra sidan, att du kan spränga fram över skogsstigar i lägdor som förr igen, med hela ben!
du kommer alltid vara älskad min lilla polle..<3 forever rasmus!