......?

Fattar inte vad som händer ibland.
Känns som hela världen bara brister ihop totalt.
Allt bara kraschar samman.
Fast det egentligen inte finns nån självklar anledning.
Ibland går det bara inte hålla igen mera.
Tårarna kommer fast man inte vill.
Man känner sig så svag.
Förstår inte varför det blir så här.
Tror inte det finns någon anledning egentligen.
Sen mår man bara dåligt när man inser att man tar ut all sin sorg o ilska på någon annan.
Nån man egentligen älskar så mycket, som inte förkännar det man känner.
Men kan inte rå för det.
Det bara blir så.
Jag borde egentligen vara en glad flicka.
Jag har fått allt jag alltid har önskat mig.
Men ändå är jag inte det.
Fast jag har allt är jag djupt inne bara en ledsen flicka.
Förstår inte ens själv varför så jag kan inte räkna med att andra ska förstå mig.
Allt är så fel fast det ändå är så rätt.
Man känner sig så ensam, fast man inte är det.
Man bara gömmer sig i sitt skal o allt bara tynger ner, till sist brister det.
Jag borde vara glad!
Vara lycklig!
Jag är det egentligen, har så mycket som får mig att må så otroligt bra!
Men ändå på nåt sätt är jag ledsen.
Vill inte att det ska vara så, och när jag inte förstår varför.
Varför är jag ledsen?
jag vet ju inte.
Kanske är det bara nån depp period, men varför?
Jag är ju så glad egentligen.
Det bara förstör.
Känner mig som en ond o arg och ledsen flicka.
Vem vill ha en sån?
Det gör ont och se när nån vill hjälpa mig försöka förstå varför.
Men hur ska det gå när inte ens jag förstår.
Jag bara avisar o gömmer mig.
Fast jag ser att det sårar.
Jag vill inte att det ska vara så här.
Jag vill bara visa hur mycket jag älskar men jag kan inte.
Alla bara sätter krav och vill att jag ska leva upp till så mycket som jag inte kan.
Det är så jobbigt när man vill vara glad, jag är glad!
Men när man är så ledsen o tårarna bara bränner bakom ögonen o tillslut brister de o de bara rinner.
Fast man inte vet varför.
Då blir man ledsen för det.
Det är bara som en ond cirkel.
När man inte kan tala om varför man känner så här till någon med.
Det är jobbigt!
Hoppas det går över snart och jag blir den glada flickan som jag egentligen är!

image83

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0