Jag vet inte hur men på något sätt hamna jag med micke i trillevallen med slalom skidor på fötterna och var redo för backen!
men det fanns ett problem jag hade inte åkt slalom på 6 år!
och innan det hade jag bara åkt ett år så jag klassas väl som nybörjare!
men det gick faktiskt över förväntan!
jag fastnade inte i liften, jag ramlade inte, jag slapp akuten, jag körde inte ihjäl någon och jag körde framförallt inte ihjäl mig själv så sammanfattningsvis så gick det ganska bra!

micke åkte telemark för att han skulle va jämndålig med mig, men när han åkte insåg jag att jag hade blivit lurad, jämndålig? snarare proffs jämfört med mig, men jag kämpade på.
på slutet kunde ja till o med svänga utan att göra plogsvängar!
"tyngden på dalskidan älskling!"

det var faktiskt rätt kul faktiskt måste jag erkänna!
trots att små barnen åkte värre än mig men jag såg ganska cool ut i mina brillor o utrustning så det vägde upp lite;P

Tro det eller ej men sonja is on the road again!


fast benen håller på ta död på mig så här i efterhand så kommer jag ge mig ut i backen igen dock aldrig utan min livräddare micke som kan beskydda mig för alla faror!

vi började i en blå lätt backe o det gick bra sen tog vi en svårare blå backe sen tog vi samma igen o då kunde ja åka halvt störtlopp ner! micke tyckte då att jag var redo för de röda backarna! sen vart det de röda som var roligast!
sen kom vi in på den svarta biten dock ingen lång bit men en stor utmaning för mig! jag är helt bergsäcker att lutningen låg på minst 75 grader neråt! (kändes det som iaf!  )Det var inte rolig jag såg mitt liv passera i revy, jag funderade allvarligt på att ta av mig skidorna o knata ner! älsklingen hade lämnat mig där uppe för mitt öde jag såg hur han stod där nere o vänta på mig, och massa folk som åkte om mig i full vart! jag svalde min stolthet och insåg att nån gång maste jag ramla, nån gång måste jag oxå hamna på akuten med brenbrott och sönderslaget ansikte!
inann jag hann tänka var jag på väg neråt....!
och här sitter jag levande!

mitt självförtroende steg efter det åket och jag började ta risker!
bad idea!
det var då jag höll på o ramla!
aldrig stajla mer bara åka säkert normalt ner!
men jag klarade mig även denna gång!


ja min älskling har stort inflyttande på mig!
jag som lovade mig själv att aldrig mer åka längdskidor sen åkte jag off road där ute i skogen flera mil från mitt kära hem med längdskidorna på fötterna!
jag som aldrig någonsin skulle åka slalom jag hade gett det löftet till mig själv! 1 år med slalom aldrig mer tänkte jag! Helt plötsligt står jag där igen med salomskidorna på fötterna!

kanske bra att jag har nån som kan få ut mig bland folk, och inte är mitt folkskygga jag!
jag får väl bjuda på mina vingliga åkningar och barnesn förnedrande omkörningar av mig men thats life I guess!


ska jobba på söndag igen tjänna någe!
får se när nästa spännande äventyr händer!

watch out! sonja is on the road again!


over and out!